Isabel Allende - en av mina favoritförfattare
Om jag skulle börja läsa en bok av Isabel Allende utan att veta att det var hon som hade skrivit den så tror jag att jag ändå skulle identifiera författaren tämligen omgående. Hennes myller av egenartade personer, hennes känsla för absurda händelser, hennes detaljrikedom går helt enkelt inte att ta miste på. När jag läste hennes debutroman “Andarnas hus” när den kom 1982 var det en bok som jag blev alldeles uppfylld av och inte kunde sluta tänka på eller prata om. 1988 besökte Isabel Allende för första gången Bokmässan i Göteborg. Jag satt på första bänk och var så överväldigad av denna vackra kvinna, allt som hon hade att berätta och vilken enorm utstrålning hon hade. Så till mig i trasorna blev jag att jag glömde betala för den bok jag köpte. Efter en stund kom jag på mig och sprang tillbaka och betalade. Den stackars bokhandlare som sålde hennes böcker meddelade mig upprivet att jag inte var den enda som gått i väg utan att betala så han var tacksam att en del kom tillbaka i alla fall.
Efter hennes fantastiska debutroman var det naturligtvis svårt att nå upp till samma nivå och faktiskt tycker jag nog inte hon har gjort det heller men alla hennes böcker är läsvärda. Jag tyckte boken “Inés, min själs älskade” var mycket bra även om den naturligtvis speglar den tidens koloniala åsikter. Den bygger på den verkliga personen Inés Suárez dagboksanteckningar som författaren hittade i ett kloster. Inés kom från Spanien till Nya världen för att leta efter sin man men hittade honom inte. I stället förälskade hon sig i fältöverste Pedro Valdivia och följde med honom och deltog i erövringen av Chile.
Även i Zarités frihet är det verkliga personer i en historisk miljö. Denna gång får vi vara med om ett slavuppror på Haiti. Boken Mayas dagbok utspelas däremot under nutid och i USA. Maya har vuxit upp med sin farmor och hennes man. När hennes styvfarfar som var hennes trygghet dör förlorar hon fotfästet och dras in i ett liv med droger och kriminalitet. Farmor skickar henne då längst söderut i Chile till en ö och hon får bo hos en god vän till farmodern.
I sin senaste bok “Vinden vet mitt namn” tar hon upp ett aktuellt ämne. Flyktingar har alltid funnits - människor har tvingats fly från våld, krig eller svält. I denna bok knyter hon ihop flyktingar från olika tidsepokrar. Samuel som sändes från Wien till London med kindertransport en tid efter kristallnatten 1938. Leticia flydde med sin far efter massakern i El Mozote där stora delar av hennes familj blivit mördade 1982. Slutligen Anita som liksom Leticia kommer från El Salvador och flyr tillsammans med sin mamma då en man försökt mörda henne. I USA korsas deras vägar och de kommer att betyda mycket för varandra.