Vålnaden in av Isabella Hammad

Sonia, som har palestinskt ursprung men är uppväxt i London återvänder till Haifa där hon tillbringat sina somrar som barn. När hon får uppdraget att spela drottning Gertrude i en uppsättning av Hamlet på Västbanken får hon nya insikter i den palestinska folkets kamp. Teater liksom all konstyttring är en del av motståndsrörelsen vilket de Israeliska myndigheterna är medvetna om. En viktig bok för förståelsen om den svårlösta konflikten mellan Israel och det palestinska folket.

Ruth Kvarnström-Jones

I lördags den 7 december var det Tellus bokfestival på Linköpings stadsbibliotek. Då fick jag chansen att träffa och intervjua Ruth Kvarnström-Jones igen. En så härlig person - mycket lättpratad. Hon berättade om del två i serien Stockholms pärlor “ Väninnorna på Nordiska kompaniet”.  Jag frågade henne hur hon kunde komma på ett sådant bra koncept som att skriva underhållande och faktaspäckade böcker om Stockholms kulturbyggnader. Jag kan tänka mig att flera författare går omkring och gnisslar tänder över att inte de kom på den utmärkta idén. Ruth erkände att hon blivit inbjuden av flera personer som ville visa och inspirera henne att nästa bok skulle utspelas just i deras kulturbyggnad. I vilken byggnad vi får läsa om nästa gång ville hon inte avslöja men lovade att det skulle komma ett antal böcker till i serien.  

Aniarapriset

Den 21 november var det prisutdelning på Svensk biblioteksförenings kansli. Det är inte mindre än nio priser som delas ut. Eftersom jag sitter i juryn för Aniarapriset var jag naturligtvis där. Roligt att träffa Mikael Niemi som var mycket stolt och glad över att priset gick till Norrbotten för en gång skull. Hans bok “Sten i siden” var verkligen värd sitt pris. En bok om människor som kämpar hårt för sitt levebröd men åker på ständiga bakslag. Inom familjerna blir det konflikter om hur man ska lösa problemen.

När jag fick PC Jersild att rodna

Torsdagen den 24 oktober firades Aniarapriset 50 år på Tranströmerbiblioteket på Söder i Stockholm. Det var vi i den nuvarande juryn som hade tagit initiativet till det och Svensk biblioteksförening hade nappat på idéen. Min jurykompis Patrik hade fått uppdraget att intervjua den första pristagaren PC Jersild. Jag kom i god tid och blev erbjuden en kopp te i personalrummet. Vem satt där om inte PC Jersild. Naturligtvis tog jag tillfället i akt och fick en privat pratstund med honom. Nu skulle jag äntligen få svar på en fråga som jag undrat i 45 år. Nämligen i Barbro Lindgrens dagboksroman “Bladen brinner” så är det en försmådd pojkvän som på sin studentnatt kastar sten på hennes fönster. Hon skriver i efterordet att han blev läkare och författare och jag har alltid trott att det är PC. Jag frågade honom om det och den snart 90-årige PC Jersild rodnade lite men erkände - Ja det var jag.

Läs en bok - besök en plats

När man ska resa till ett land, en stad så ger det ofta mycket att förbereda sig inte bara genom att läsa faktaböcker i form av resehandböcker, utan också skönlitterära böcker som utspelar sig där. Det ger en annan känsla för platsen. Ibland blir det tvärtom man läser en bok och bara måste bege sig dit. När jag hade läst “Julia” av Anne Fortier blev jag inspirerad av att besöka Siena. Boken bygger på den första berättelsen om Romeo och Julia där det var tre familjer som låg i fejd med varandra. Boken utspelar sig under två parallella tider. Den medeltida när den ursprungliga berättelsen utspelar sig och en i modern tid. Flickan Julia ärver ett par nycklar till ett bankfack i Siena och hon reser dit och får reda på många familjehemligheter. När jag reste till Siena tog jag in på samma hotell som den moderna Julia. Jag plågade ihärdigt hotellpersonalen och guider i staden med frågor med anknytning till boken. Jag hittade till och med ett hus där det sades att det var där den ursprungliga Romeo hade bott. Tyvärr fick man inte gå in eftersom det numera var en privat bank som endast fick besökas av medlemmar. Jag smög mig in och jag vet inte vem som uppvisade den bistraste minen - vakten som slängde ut mig eller min man som tyckte jag skämde ut familjen. 

Förra hösten läste jag boken “De fenomenala fruntimren på Grand Hôtell” av Ruth Kvarnström-Jones en dag när jag var ledig från jobbet och egentligen skulle städat. Men jag kunde inte slita mig från boken utan låg kvar i sängen och läste. När jag hade läst ut boken ville jag naturligtvis besöka Grand Hôtell och dricka afternoon tea. Som tur var gav min snälle man det i julklapp och i april var vi där. Vi kom i god tid för naturligtvis ville jag snoka omkring lite grann och titta på porträttet av Wilhelmina Skog och insupa atmosfären. 

Nu har en vän varnat min man för att låta mig läsa “Liftarens guide till galaxen” eftersom man då inte vet vad som kommer att hända.

Andra böcker att läsa med anknytning till platser:

Vindens skugga av Carlos Ruis Zafon (Bacelona)

En engelsman i Paris av Nicolas Barreau (Paris)

“Vi mår bättre imorgon” av Tatjana de Rosnay (Paris)

“Middaqqgränden” av Naguib Mahfouz (Egypten)

Min fantastiska väninna med fortsättning av Elena Ferrante (Neapel)

Krig och konflikter i mellanöstern

Finns det verkligen inget slut på konflikterna mellan Israel och den Palestinska befolkningen? Med sorg ser vi hur nya krig och konflikter blossar upp med jämna mellanrum. En sak vet vi och det är att de vanliga människorna på båda sidor som får lida trots att de förmodligen inte önskar något annat än att leva i fred. Några skönlitterära böcker om konflikten kan hjälpa till att få en ödmjuk känsla för ett av världens mest svårlösta problem.

Wilhelm Agrell, författare och historiker har skrivit många både fack och skönlitterära böcker om krig och underrättelseverksamhet. Hans bok “Mannen från Suez” är en sorglig bok där människorna i Israel inte ser någon väg ut utan bara nya konflikter. En mer romantisk bok som också skildrar konflikten är Dorit Rabinyans bok “Alla floder flyter mot havet”. Det är en kärlekshistoria mellan Liat, judinna från Tel Aviv och Hilmi, palestinier uppväxt på västbanken. De träffas i New  York och så länge de befinner sig där är det inga problem, men hur ska de kunna återvända hem och berätta om sin kärlek.

David Grossman är född och uppvuxen i Jerusalem. Som journalist och författare iakttar och kommenterar han Israels politik och konflikter. Han har skrivit många bra böcker. I “Med mig leker livet” får vi följa en judisk släkt där många tragedier och hemligheter har hållits gömda men nu är på väg upp till ytan. Susan Abulhawa föddes och tillbringade flera år i olika palestinska flyktingläger. Hon bor numera i USA. Hennes böcker är starka partsinlagor för det palestinska folket. Läs till exempel “Morgon i Jenin”, “Det blå mellan himmel och hav” och “Berättelsen om Nahr”. Isabella Hammad är född och uppvuxen i London av Palestinska föräldrar. Romanen “Parisaren”  är en släktkrönika utifrån en verklig släkting som det hade berättats många historier om. Samtidigt berättas det mycket om Palestinas historia, tiden före staten Israel bildades. Jag ser fram emot att läsa hennes andra roman “Vålnaden in” som kommer på svenska i höst.

Från bilderböcker till vuxenromaner

Mina första läsminnen är bilderböckerna av Elsa Beskow; Hattstugan, Tomtebobarnen och Solägget. Av Lennart Hellsings böcker minns jag bäst Krakel Spektakel köper en klubba. Men också många dikter och verser. Lennart Hellsing var en språkkonstnär av rang. En bok på rim som jag fortfarande kan citera är Kattresan av Ivar Arosenius. Som alla andra svenska barn växte jag naturligtvis upp med Astrid Lindgrens alla böcker. Högtidsstunder när pappa läste högt om Emil i Lönneberga och skrattade mest av alla. Andra böcker jag minns med värme är böckerna om Pip-Larsson och andra böcker av Edith Unnerstad som Mormorsresan och Englandsresan. Den vita stenen av Gunnel Linde tyckte jag också mycket om. När den skulle göras Tv-serie av den boken skickade jag till och med in en ansökan om att få vara med, men tyvärr blev det inget av.

Sedan älskade jag som så många andra Narniaböckerna av CS Lewis. Många författare som skriver fantasy har inspirerats av dem. Min introduktion till de klassiska flickböckerna började med Anne på Grönkulla av LM Montgomery. Den rödhåriga föräldralösa flickan med så mycket fantasi och skönhetstörst. Det gav mersmak och jag läste Emilieböckerna av samma författare och sedan Unga Kvinnor av Louisa Alcott, Sju syskon av Ethel Turner, Pappa Långben samt böckerna om Patty av Jean Webster och Böckerna om Katy och Clover Carr och deras syskon av Susan Coolidge. Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström blev en förebild, vacker, snäll och god.

På högstadiet på sjuttiotalet var det populärt med socialrealism, så jag läste alla böckerna av Gunnel Beckman, Hans-Eric Hellberg, Gun Jacobson, Stig Malmberg och många fler. Sedan var det dags att gå över till vuxenavdelningen på biblioteket och jag minns att jag kände mig vilsen först men sedan hittade jag fram till Driver dagg, faller regn och de andra böckerna av Margit Söderholm, stad-serien av Per-Anders Fogelström, Desirée av Annemarie Selinko. Som fjortonåring drabbades jag av Borta med vinden, en bok jag fortfarande bläddrar i då och då. Som tjugoåring bodde jag ett par månader i London och fann då de engelska klassikerna. Böckerna av Jane Austen, systrarna Brontë, Charles Dickens och många fler blev eviga följeslagare.

Isabel Allende - en av mina favoritförfattare

Om jag skulle börja läsa en bok av Isabel Allende utan att veta att det var hon som hade skrivit den så tror jag att jag ändå skulle identifiera författaren tämligen omgående. Hennes myller av egenartade personer, hennes känsla för absurda händelser, hennes detaljrikedom går helt enkelt inte att ta miste på. När jag läste hennes debutroman “Andarnas hus” när den kom 1982 var det en bok som jag blev alldeles uppfylld av och inte kunde sluta tänka på eller prata om. 1988 besökte Isabel Allende för första gången Bokmässan i Göteborg. Jag satt på första bänk och var så överväldigad av denna vackra kvinna, allt som hon hade att berätta och vilken enorm utstrålning hon hade. Så till mig i trasorna blev jag att jag glömde betala för den bok jag köpte. Efter en stund kom jag på mig och sprang tillbaka och betalade. Den stackars bokhandlare som sålde hennes böcker meddelade mig upprivet att jag inte var den enda som gått i väg utan att betala så han var tacksam att en del kom tillbaka i alla fall.

Efter hennes fantastiska debutroman var det naturligtvis svårt att nå upp till samma nivå och faktiskt tycker jag nog inte hon har gjort det heller men alla hennes böcker är läsvärda. Jag tyckte boken “Inés, min själs älskade” var mycket bra även om den naturligtvis speglar den tidens koloniala åsikter. Den bygger på den verkliga personen Inés Suárez dagboksanteckningar som författaren hittade i ett kloster. Inés kom från Spanien till Nya världen för att leta efter sin man men hittade honom inte. I stället förälskade hon sig i fältöverste Pedro Valdivia och följde med honom och deltog i erövringen av Chile.   

Även i Zarités frihet är det verkliga personer i en historisk miljö. Denna gång får vi vara med om ett slavuppror på Haiti. Boken Mayas dagbok utspelas däremot under nutid och i USA. Maya har vuxit upp med sin farmor och hennes man. När hennes styvfarfar som var hennes trygghet dör förlorar hon fotfästet och dras in i ett liv med droger och kriminalitet. Farmor skickar henne då längst söderut i Chile till en ö och hon får bo hos en god vän till farmodern. 

I sin senaste bok “Vinden vet mitt namn” tar hon upp ett aktuellt ämne. Flyktingar har alltid funnits - människor har tvingats fly från våld, krig eller svält. I denna bok knyter hon ihop flyktingar från olika tidsepokrar. Samuel som sändes från Wien till London med kindertransport en tid efter kristallnatten 1938.  Leticia flydde med sin far efter massakern i El Mozote där stora delar av hennes familj blivit mördade 1982. Slutligen Anita som liksom Leticia kommer från El Salvador och flyr tillsammans med sin mamma då en man försökt mörda henne. I USA korsas deras vägar och de kommer att betyda mycket för varandra. 

Bladvändare

I somras läste jag flera bra böcker men inga riktiga bladvändare. Kom på mig själv att längta efter att hitta en bok som jag bara inte kunde lägga ifrån mig. Jag fann den där jag minst hade väntat mig det. En kompis föreslog att vi skulle läsa “Hjärtats osynliga raseri” av John Boyne till nästa gång vi skulle ses i litteraturcirkeln. Utan att ha några förväntningar började jag läsa den och jag fastnade direkt. Visserligen blev jag lite trött på huvudpersonen i början, hade han bara sex i huvudet? Men i boken som utspelar sig från 1945 till 2015 får man följa huvudpersonens uppväxt i Dublin till Amsterdam, sedan New York och tillbaka till Dublin. Berättelsen är sorglig men samtidigt ger den hopp. Människor kan finna gemenskap och tröst när de behöver. Det händer så mycket både roliga och hemska saker, så tråkigt har man inte en minut när man plöjer igenom denna bok, som trots att den är tjock går snabbt att läsa.